Att vakna upp igår morse och börja scrolla facebook och instagram och genast inse att jag nog borde kolla nyhetssajterna först. Var är vi påväg i denna värld? Alltså alla dessa frågor, tankar, funderingar och framför allt känslor. Allt det som jag läst alla andra redan skrivit om och om igen. Maktlöshet, tomhet, var rädd om livet och värdesätt det du har. Ja sådana tankar som alltid bubblar upp till ytan vid tillfällen som detta. Det är klart att det är en märklig känsla att befinna sig på andra sidan jordklotet från hela ens familj och vänner när man såklart bara önskar att få ha dom nära. Men vi är här nu och jag ger mina barn en extra kram och njuter av dom och det vi har här. Mycket mer finns det inte att göra. Nu kommer jag inte skriva mer i detta inlägg om allt roligt vi gör eller om hur bra vi har det och att vi nu njuter av den extrema värme som beslutat sig för att dra in över Phuket denna helg. Utan jag låter bilderna tala för sig själva och därmed bara låta det vara tyst och skänker mina tankar till alla de drabbade och deras anhöriga.