Hej.

Nu är det jag, Roger som skriver.

Jag åkte ner till Thailand tidigare än resten av min familj, detta för att det jobb jag ordnat här nere krävde detta.

Jag lämnades av Noah & Minelle tillsammans med morfar på tågstationen i Sala, och helt ärligt så var det en allt annat än trevlig stund för mig. Vetskapen om att jag ska åka till andra sidan jorden ENSAM utan min familj skar i mig som en kniv. Vetskapen om att jag inte skulle få krama, natta, laga mat till, gosa med, leka med, äta frukost med, skjutsa till fritids, hämta på förskolan...usch allt det gjorde SÅ ont.

Men jag tänkte hela tiden att detta är något jag väljer att göra för en bra sak, även fast jag då kände mest för att strunta i att kliva på tåget.

Nåväl, nu är jag på plats sedan ca 4 veckor och allt flyter på, jobbet börjar kännas överskådligt, jag har hyrt ett hus för mig och familjen att bo i, samt träffat nya fantastiska människor som jag umgås med på mina lediga stunder.

Thailand är ett väldigt intressant land när man börjar skrapa lite djupare än det jag tror många turister får uppleva. Det thailändska folket är väldigt hjälpsamma, men en rolig sak är att om man tex frågar efter en viss vara inne på Big C Central, och den du frågar inte vet svaret på frågan, så kan dom istället för att svara att dom inte vet, istället peka i valfri riktning. Självklart finns inte varan alls i varuhuset, men istället för att svara att de inte vet, så väljer dom att för att inte tappa ansiktet att istället svara i ovetskap. Ganska roligt innan jag förstod detta då jag ofta tänkte att "va faan, varför ljuger dom för mig".

Men jag älskar all teknik som hjälper mig att hålla kontakten med min familj, när jag  äter lunch så brukar barnen ringa mig på Facetime medans dom äter frukost, bästa stunden på dagen!

Ställ gärna frågor om ni undrar över något, stort som smått.

//Roger